Tor

November och tre veckor till första advent! Det är verkligen höst och jag njuter av att utomhusgöromålen är avklarade. Båten står på land, trädgårdsmöblerna är undanplockade och sista gräsklippningen är gjord. Kontrasterna mellan inomhus och utomhus är sköna då november levererar grårusk och mörker samtidigt som braskaminen värmer kropp och själ. Jag önskar jag hade mer tid att stanna upp och känna in allt lite djupare, men så är det väl för det mesta. I somras tvingades vi tyvärr ta bort vår gamla hund, Otto, som i fjorton år varit en trogen vän och följeslagare. Han lämnade oss i stor sorg och saknad. Nu skulle vi minsann passa på att testa hur det var att leva utan hund, i frihet och utan krångel då vi plötsligt vill åka iväg lite när som helst.

Och så en dag skulle vi bara titta på en kull Jack Russell-valpar, och redan där, eller kanske innerst inne, något tidigare, hade vi bestämt oss för en ny hund. För tre veckor sedan flyttade Tor in hos oss. Full av glädje och energi, och med en blåsa som måste tömmas strax efter den senast tömdes. Den lille gynnaren har verkligen lyft mig på många sätt och sällan har jag skrattat så mycket som nu, åt hans alla möjliga lekfulla utfall i färd med att utforska världen. Det slår mig att allt egentligen borde var enklare, att vi inte alls behöver så värst mycket för att vara tillfreds på riktigt!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.